lördag 12 september 2009

Tjugotre dagar kvar - Grannens samtal

     "Hallå?"
     Men det var ingen som sa något. Jag hade satt mig upp i sängen för att nå mobilen som ringde och den hastiga rörelsen hade gett mig en kort yrsel.
     "Hallå?", sa jag igen och nu var det någon på andra sidan tråden som yttrade sig.
     "Jaså, du är frisk nu? Skulle du inte ringa?", sa grannen lite surmulet. Jag tappade lusten och förbannade min tanklöshet. Jag visste ju att han skulle ringa så varför hade jag svarat? Därför att han väckt mig ur en dröm och jag agerat av en ren reflex. Jag ska nog inte klandra mig själv. Hon hade gått ut och skulle träffa några polare under kvällen. Hon hade lagt telefonen på nattygsbordet så jag skulle nå den och hon lovade att ringa in och kolla hur jag mådde.
     "Hallå?" Nu var det han som påkallade uppmärksamheten.
     "Vad vill du?", undrade jag.
     "Jag vill att du möter mig i kväll."
     "Det kan jag inte."
     "Du, det är jag som sätter spelreglerna."
     "Jag har precis vaknat till liv efter något som sannolikt var svininfluensan. Jag är darrig som ett asplöv. Du får vänta lite."
     "Jag har väntat. Jag kan inte vänta längre. Ikväll."
     Han sa ett namn på en pub och han sa en tid jag skulle vara där till. Sen slängde han på luren i örat på mig.
     Jag la mig ner i sängen och tänkte. Vad spelade det egentligen för roll? Han kunde väl ringa upp henne och berätta då? Så fick jag förklara antingen allt som det var eller något i stil med att jag gått förbi bilen och sett att nyckeln suttit och och bara inte kunnat bärga mig. Jag hade ju faktiskt inte snott bilen. Bara tagit den på en tur och återlämnat den i gott skick. Skulle hon bli arg? Eller skulle hon skratta och tycka det var kul - att hon gjort samma sak i mitt ställe. Å andra sidan hade jag ju satt igång en massa nu. Startat upp en händelsekedja som kanske skulle ta mig ur detta utan att hon någonsin fick veta. I den den planen ingick att skinna hennes pappa på alla besparingar. Nej, det var nog bäst att hon inget visste. Jag kunde ju i alla fall vänta tills jag visste vad grannen hade på lur. Kanske kunde jag tjäna på det också?
     Jag tog mig in i badrummet och betraktade mitt hålögda, bleka ansikte i spegeln. Tänkte att en dusch kanske vore på sin plats. Tänkte att jag skulle ladda med några Alvedon och blåbärsoppa. Tänkte att jag inte fick bli senare än elva för då skulle hon komma hem.


_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar