lördag 22 augusti 2009

Fyrtiofyra dagar kvar - En lördag i sängen.

Jag målade inte taket igår. Jag målade inte bort de vita fläckarna för jag tyckte det kändes lite jobbigt. Jag gick inte heller ner till gymmet. Av samma anledning: det kändes jobbigt. Istället drack jag upp min kaffe i lugn och ro. Jag bara satt där och tog små klunkar av den svarta drycken. Jag hämtade inte tidningen och jag satte inte på radion igen. Jag bara satt och stirrade ut genom fönstret och sög på vad det nu vad som hänt. Grannen. Sen gick jag och skrev bloggen ni läste igår. Relativt nöjd med min text klädde jag mig snyggt i svart skjorta och röd slips. Jag gick ut och ner till blomsteraffären där jag köpte en bukett med röda rosor som var extra långa.
     Jag tog mig ner i tunnelbanan vid Slussen och åkte söderut. När jag steg av i Bagarmossen såg jag att jag var lite tidig. Jag gick bort till ett konditori vid torget och tog en kaffe, såg på den märkliga skulptur som någon placerat på en konstgjord gräskulle.
     Jag kom fram till hennes dagis några minuter innan tre. Jag ställde mig vid staketet och väntade. Några barn blev nyfikna och kom fram. Ställde massa frågor och jag svarade ärligt att jag väntade på Henne och att jag var hennes pojkvän. De sa att de tyckte mycket om henne och jag sa att det gjorde jag med.
     Så kom hon ut. Hon sken upp när hon såg mig och kom fram.
    "Vad gör du här?", undrade hon och jag sa att jag ville följa henne hem. Hon nickade och sa hej då till de fnittriga barnen. Önskade dom en trevlig helg. När vi gick stigen mot tunnelbanan gav jag henne rosorna.
     "Varför får jag dom här?"
     Jag tänkte. För att jag vill be dig om förlåtelse. För att jag gjort en del felsteg i livet och nu ville jag ha en kram och en puss och ett; det ordnar sig ska du se. För att jag vill att den där jävla grannen inte ska ha några hållhakar. För att jag tror att tio röda rosor och en slips ska ändra utgången på denna historia. Det var därför jag köpt blommorna och det var det jag tänkt säga.
     "För att jag älskar dig", sa jag bara och gav henne en puss.

När vi kom hem blev vi hemma. Hela eftermiddagen och kvällen och natten och när vi vaknade idag låg vi bara kvar i sängen och ville inte gå upp. Så jag drog in teven dit och skarvade ihop en mängd antennsladdar tills bilden nådde oss och sen kollade vi på vad som visades oss utan att klaga och när Happy Gillmore slutade klockan nio somnade hon. Vi hade legat hela dagen i sängen undantaget de gånger vi hade hämtat mat eller gått på toa. Vi hade inte älskat utan bara legat nära, luktat, smekt, känt och vilat. Nu sover hon och jag låg en stund och lyssnade på henne andas innan jag gick upp och nu - nu sitter jag ju här.

____________________-______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar