söndag 23 augusti 2009

Fyrtiotre dagar kvar - Frukost på sängen

Jag vaknade först idag trots att Hon slumrat in så tidigt. Klockan var över nio och jag tänkte att hon kanske behövde sin sömn och smög därför upp som hon ju gör för mig varje morgon. Lät henne sova för en gångs skull.
    I köket fick jag idéen att jag senare skulle väcka henne med frukost på sängen - liksom fortsätta den här helgen i romantikens tecken. Jag öppnade kylskåpet men det gapade tomt. Scones, tänkte jag ambitiöst. Fan, jag bakar. Toppar allt med nybakt bröd och typ pressad apelsinjuice - om vi bara haft apelsiner. Jag öppnade skafferiet. Eller bakpulver.

Jag bestämde mig för att kila ner och handla. Affären låg väldigt nära men jag ångrade att jag inte satt på mig mer än ett linne och tygbyxor. Det fanns en kylig vind i luften - en höstens andedräkt – som inte syntes när man såg ut genom fönstret men som var där närvarande som en ond aning. Jag rundade ett hörn och kilade bort mot affärens skjutdörrar och steg in i något ännu kyligare - Airconditionkylan. Jag bet ihop och började plocka på mig lite vad som föll mig in. Lite paprika och körsbärstomater. Och sen en näve riktiga körsbär av bara farten. Jag hittade bakpulvret och stod och valde bland mer eller mindre festliga marmeladsorter när jag kände en närvaro. Jag såg upp och upptäckte att Grannen stod snett framför mig och såg ut att stå i valet och kvalet mellan Gevalia eller Zoega. Han är en typiskt Zoegatyp, tänkte jag och tyckte det var konstigt att han inte sett mig. Han måste ha passerat mig rätt nära för att nå sin position vid kaffet. Grannen valde mycket riktigt en Intenzia och la den i sin korg. Sen såg han upp, såg mig i ögonen helt hastigt och nickade till – en kort nick bara, ett; tjena – innan han gick vidare förbi mig. Jag stod förvånat kvar en stund. Det var som om vi varit helt vanliga grannar; en så där ytlig bekantskap som man helst undviker helt och mörkar på. En sån där när båda är med på det. När man viker bort blickarna i ett samspel – i en tyst överenskommelse. När man inte orkar med artighetsfraserna liksom för dom betyder ju ändå inget. När sånt är okej. Och så skulle det ju mycket väl kunna varit – om man bortser från hans utfall bara två dagar tidigare.
    Jag gick bort för att hämta en mjölk och på vägen tillbaka mot kassorna kikade jag ner i frysdisken - vilket jag alltid gör – efter en italiensk glassimport med smak av mintchoklad som jag köpt där för kanske tre år sen, blivit fullkomligt förälskad i men aldrig sett igen. Den var inte där idag heller. Jag lyfte lite fåfängt på ett Big Pack som om jag skulle finna min italienare därunder och när jag besviket såg upp såg jag grannen igen. Mitt framför mig. Vägandes ett paket frysta ekologiska ärtor i handen. Han låtsades inte om mig. Först blev jag nästan förbannad – jag menar vilken jävla typ alltså. Först stövlar han in i mitt kök och blackmailar mig och sen ignorerar han mig som om jag vore luft bara någon dag senare. Jag var på håret att säga något när jag plötsligt fick för mig att jag drömt alltihop. Att han aldrig hade kommit och hälsat på annat än i fantasin. Fast det vore ju märkligt. Jag diskade två koppar. Och utskriften.
    Jag släppte glasspaketet i frysen och gick därifrån – till gör-det-själv-kassorna. Jag blippade allt som skulle blippas och vägde och valde bland bilderna på touchskärmen och tryckte Avsluta och Betala. Jag drog mitt kort och slog min kod och hörde en högljudd inspelad röst säga; ”Kortfel – försök igen.”. Jag försökte igen men fick samma meddelande uppspelat för mig.
    En ung anställd hjälpte en förvirrad tant som oavbrutet beklagade sig över den nya tiden och vad var det som var så fel med att verkliga levande människor skulle sitta bakom kassorna och det hade ju fungerat i alla tider och ve och fasa och vart var världen på väg och stackars pojke – sa hon till den unga anställde och vågade sig till och med på en kindklapp; ”Förstår du inte att du kommer ersättas av en robot, Förstår du inte att du kommer bli arbetslös nu, stackars lilla barn”. Killen gav henne en ironisk blick och förklarade att han inte tänkt sig en karriär på Konsum ändå och bad henne sedan trycka på en bild på ett rött äpple.
    ”Varför ska jag göra det?”, kraxade tanten.
    ”Därför att det ligger ett rött äpple på vågen”, sa han och pekade på ett rött äpple som mycket riktigt låg framför henne på vågen.
    ”Kortfel – var god försök igen”, skrek min maskin och jag var beredd att hålla med tanten, i alla fall till en viss del. En mänsklig kassörska skulle visa lite mer diskretion kring människors övertrasserade konton.
    Jag skulle precis vända mig till den unge anställde och be honom dra kortet manuellt eller nåt - kanske bett om krita – när jag hörde grannen bakom mig.
    ”Är du pank, eller? Du kanske inte borde tagit den dyraste marmeladen?”
    Han skrattade till och jag skulle precis ta och säga något dumt till svar när han klappar mig på axeln och i en van rörelse får upp ett glittrande guldkort ur sin kavaj och låter det glida igenom min kortläsare. Han knappade in en kod och texten godkänd dök upp på displayen som ett bevis på hans utmärkthet.
    ”Så där ja”, sa han och gav mig ännu en serie överlägsna ryggdunk. ”Vi hjälper varandra, du och jag”
    Jag nickade bara. Visste inte vad jag skulle göra. Hans kort var draget och hans pengar borta. Jag kunde uppenbarligen inte betala tillbaka honom. Inte nu och där i alla fall. Jag tackade och packade min kasse. När jag gick förbi honom sa han; ”Jag ringer!”

Hon satt i köket när jag kom. Det luktade scones. Hon undrade var jag tog vägen och jag sa att jag gått för att handla. Hon log.
    ”Ja, det fanns inget bröd. Men jag lagade scones.”
    ”Utan bakpulver?” sa jag lite överkört.
    ”Nej, man kan inte göra scones utan bakpulver, älskling. Då blir dom helt platta.”
    Jag sa inget mer utan packade bara upp de varor grannen betalt, ställde upp bakpulvret på diskbänken bredvid en retroburk märkt med texten; bakpulver och räckte henne marmeladen. Hon nickade gillande. Sen gick dagen.

____________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar