måndag 31 augusti 2009

Trettiofem dagar kvar - Ett första beslut

”Vem är det du har sugit av?”
     Vi satt vid frukostbordet och stämningen var lite tjock. Svärföräldrarna hade gett sig av i en himla fart kvällen innan och jag hade väl på sätt och vis skämts lite över vad jag sagt – inte på något vis ångrat det – men kanske tyckt att det var lite onödigt. Han var ju ändå hennes far och gårdagens lilla utbrott hade ju satt käppar i hjulet för alla framtida familjära högtider och trevande middagar. Jag såg inte riktigt att det någonsin skulle gå att reparera; Jag och Svärfar. Jag var inte säker på att jag ville det heller och han; han var alldeles för stolt.
     ”Man behöver inte alltid säga precis allt man tycker”, skrek hon åt mig när dom gått och jag var redo att hålla med. Men istället för att göra det. Istället för att be om ursäkt hade jag bara gått ut och smällt i dörren. Jag hade gått till ett seveneleven och skrivit sen hade jag ringt en gammal kompis och han hade gått med på att träffas och dricka öl.
Han hade roats av min historia – tyckt att det var rätt åt gubbfan. Eggat mig till ett uppblåst självförtroende och tron att jag skulle få rätt när jag kom hem och samtalet kom.
     Men samtalet kom inte. Hon hade låst dörren till sovrummet och jag blev förvånad då jag inte ens visste att vi hade ett lås där. Jag la mig på soffan och insåg att jag kanske tagit en öl för mycket. Eller två. Det snurrade och jag försökte fokusera med föga framgång. Men tillslut hade jag somnat. Tydligen. För jag vaknade. Och när jag gjode det var jag inte så kaxig längre..

”Vem är det du har sugit av?”, upprepade hon och tog en tugga av mackan utan att släppa mig med blicken. Hennes sätt var avslappnat och hon utstrålade en känsla av att hon sket i vilket fast det var något hon alldeles säkert inte gjorde.
     ”Hörde du det?”, sa jag. Hon nickade. Jag undrade varför just denna lilla parantes var det hon först frågade om. Jag hade ju kallat hennes far för både det ena och det andra och anklagat honom för saker jag kanske inte hade med att göra. Som jag inte hade belägg för – och hade jag det berodde det på att hon berättat för mig i förtroende.
      ”Du talade högt och tydligt”, förklarade hon. ”Jag och mamma satt här ute och hörde allt. Vem har du sugit av? Jag är ärligt nyfiken”
     ”Men jag var tjugo och gillade Bowie och Iggy och Lou Reed och ville gå emot alla normer och könsideal och var lite förälskad i hela grejen med det androgyna och fri kärlek. Det hade inget med homosexualitet att göra. Vi ville testa gränserna och var kåta och busiga bara. Och fulla. Det var midsommar på nån skärgårdsö. Det var barnsligt att jag tog upp det men ska jag vara ärlig med dig var jag så jävla trött på din farsa och hans trötta konservativa syn på allt att jag ville chocka honom lite bara”
      Hon hade lyssnat tyst och nu nickade hon. Jag suckade och såg ut genom fönstret. Det kändes som en kall dag på alla plan.
     ”Han är som han är men jag ser ingen idé i att bråka med honom. Han går inte att ändra på.”
     ”Han sa att jag var talanglös och en nolla. Jag blev förbannad och röt till.”
     ”Sa han det?”
     ”Ja, han ville att vi skulle flytta till Sandviken och att jag skulle börja jobba hos honom och att du skulle bli hemmafru. Han menade att ditt jobb var lika lite värt som mitt och att vi skulle växa upp… typ”
     Hon skrattade till och jag andades ut lite och log med henne. Det här skulle kanske ordna sig. Kanske skulle den lilla vägg som stod mellan oss gå att välta.
     ”Jag tycker fortfarande att du tog i”, sa hon och drack lite kaffe. Jag sa inget.
     ”Min farsa har sina skeva ideal och sina nojor han kör över folk på ett otrevligt sätt ibland. Så är det. Och han litar inte på någon. Inte på mig och mina val. Inte på dig. Inte på mamma. Inte på sina anställda. Han har ett jävla kassaskåp på kontoret som bara han kan koden till. Inte nån annan. Och vi har påpekat att om han skulle dö skulle vi aldrig komma in där men han har en lösning har han sagt. Det är allt han säger.”
     ”Har han inte pengarna på banken?”
     ”Han litar inte på banken. Och han vinner poäng på sina kompisar som förlorade massa pengar på krisen – att han visste typ. Har du inte tänkt på att han alltid pröjsar i cash?”
     Det hade jag lagt märke till men inte reflekterar kring närmre. Hon fortsatte berätta om honom. Att han trots alla sina dåliga sidor hade vart en trygghet och en pappa och att hon förvisso borde satt ner foten själv för länge sen men kanske på ett smidigare sätt. Något sånt sa hon och jag visste att hon ljög för jag hade hört helt andra melodier förut. Jag slutade lyssna. Jag nickade och skakade på huvudet efter tonfall – sa ett mmm då och då och hoppades att det skulle sitta – men i tankarna var jag någon helt annanstans. Jag ställde mig själv ett antal frågor; Hur mycket pengar kunde ligga i skåpet? Hur säkert skåp kunde han ha, snålgubben? Han köpte säkert sitt skåp billigt på Claes Olsson. Å andra sidan verkar han ju vara besatt av pengar så kanske var han mån om att skydda dom? Hur fan bryter man upp ett kassaskåp föresten? Skulle jag kunna få tag på kombinationen på något sätt?
     ”…eller vad tror du?” sa hon plötsligt och jag såg lite dum ut när jag insåg att jag missat vad hon sagt.
     ”Förlåt”, jag försvann bort lite sa jag ärligt.
     ”Tror du att det går att reparera?”
     Jag log; ”Jag hoppas det…”, ljög jag och tog samtidigt beslutet att jag skulle råna min svärfar på alla sina besparingar.”


________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar