torsdag 10 september 2009

Tjugosju dagar kvar - Hotellet del 2

Pling. Jag slår upp ögonen. Hissen har stannat. Dörrarna slås upp med ett svagt gnissel. Hur länge har jag legat här? Det är oklart men jag är stel i nacken och ryggen värker. Fortfarande är jag så varm. Så himla varm.
     Jag minns att jag drömt att jag varit hemma hos oss. Att jag legat i sängen och varit svettig och att Hon sagt att vi skulle ringa en ambulans. Att det var dags nu. Att jag var för sjuk för att vara hemma. Men i drömmen hade jag gjort motstånd. Jag ville inte till sjukhuset för det var inte så farligt med mig och visst kände jag mig bättre, sa jag och ville bara sova lite till. Hon hade granskat mig noggrant och sagt att jag skulle vara tvungen att säga till om jag kände minsta antydan till försämring. Om andningen skulle börja knasa. Jag lovade och sen lämnade hon mig ensam i drömmen och jag hörde henne prata i telefon med någon som jag tror var min mamma. Sen vaknade jag.

Jag går genom korridoren där jag gått förut. Där jag blivit mördad. Blodstänket är kvar på väggarna. Det har runnit och gjort tapeten smakfullt randig. Fönstret är trasigt och gapar stort med skärvor till huggtänder och ett svalj som en hel natthimmel. Jag går fram till dörr trettiotvå och sätter nyckeln i låset. Öppnar.

Hon sitter där inne. Hon är bunden mot en pinnstol med munkavel. Naken. Placerad mitt i rummet på en matta av persisk modell och säkert äkta. Dom har slagit henne. Hon blöder ur flera sår i ansiktet och ser rakt på mig med en blick jag inte kan tolka riktigt. Hon ser liksom arg ut, förbannad – inte lättad att jag äntligen hittat henne. Jag känner hur två starka nävar griper tag i mig bakifrån och tvingar ner mig på knä. Jag behåller blicken på henne. Hon suger fast mig. Det känns inte som det är på riktigt. Hennes hatiska blick kan inte vara. Det är fel, tänker jag. Jag tror dig inte.
     Kall stål mot bakhuvudet. Ljudet av en hane som spänns. Rösten. Hans röst; ”Hur går det, Mannelito? Har du fått ihop några pengar?”
     Jag blundar och skakar försiktigt på huvudet. En kraftig örfil får mig att reflexmässigt öppna ögonen och möta hans onda blick – så full av misstro.
     ”Inga alls? Vad har du gjort då? I trettio dagar?”, undrar han och jag kan inte svara. Jag vet inte vad jag ska säga. Vad kan jag säga? Jag ser att han hade en tång i handen och jag ser att han ler när han går fram till henne. Han sätter sig på huk framför hennes avklädda kropp och ser på henne i tystnad. Sen kniper han tag i hennes stortånagel med tången och rycker ut den i en enda rörelse. Hon skriker under kaveln. Ett förvrängt, kvävt skrik. Han kniper tag i nästa tånagel av bara farten och drar ut även den. Lite trögare går det – han får ta den i tre ryck. Jag försöker resa mig men trycks tillbaka. Jag ber honom att sluta. Att hon inte vet något och att hon är oskyldigt. Att tiden inte är ute än. Han sliter bort en nagel till och vänder sig mot mig med vrede i blicken. Han håller kvar den stympade, blodiga nageln i tången.
     ”Hon vet nu, ingen är oskyldig och jag skiter i att du har tid kvar, Manne. Det handlar inte om det. Det här är inte min bestraffning för icke betalande, inte i närheten. Det här som en påminnelse bara. En upplysning om vem du jävlas med. Så du sätter fart nu.”
     Han ler inte längre. Han skjutsar iväg nageln så den träffar mitt ansikte och släpper sen tången. Han ser mot henne igen och knäpper sedan upp sitt skärp. låter sina lösa kostymbyxor falla till marken. Inga kalsonger. Äcklig kuk. Jag blundar. Vill inte se mer. Vill inte veta. Ignorence is bliss. Men det går inte den här gången. För jag hör. Hör allt och budskapet tränger sig på. Jag gråter och gorillorna bakom mig skrattar åt mig. Dom säger att jag är vek. Dom har pistolerna. Då är det så lätt att vara kaxig. Det svartnar åter för mina ögon. Jag svimmar och såg mig själv hemma hos oss igen. Hon står bredvid mig som en ängel. Orörd, ovetande – så verklig. Jag ler och tänker att detta är himlen. ”Drick lite nyponsoppa”, säger hon och sträcker mig en mugg.


_______________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar