Femtiosex dagar kvar - Listan

Okej. Hon gick till jobbet och jag låg kvar en liten stund. En liten kort stund bara låg jag på rygg med händerna knäppta över bröstet och stirrade på en fläck i taket. Det var en fläck från en snus som jag en gång för länge sedan hivat upp där. En ren impulshandling. En stundens ingivelse. Den hade suttit kvar i en vecka innan jag äntligen hämtat en sopborste och krafsat ner den. Detta var över fem år sedan, innan Hon kommit in i mitt liv, men fläcken fanns kvar där. Varje dag sedan dess har jag sett den – ibland bara anat den, ibland verkligen tagit in den – men alltid tänkt att idag; idag ska den bort. Och sedan har jag hamnat vid frukostbordet. Liksom lämnat sovrummet och tankarna på fläcken bakom. Glömt den tills nästa morgon. Syns inte, finns inte.
      Idag skedde annorlunda dock. Jag gick upp och raka vägen till en garderob i hallen i vilken allt möjligt skit förvaras. Jag rotade fram en liten burk med vit färg som jag mindes blivit över vid något tillfälle. Jag hittade ingen pensel så jag doppade en tuss hushållspapper i färgen och hoppade upp på sängen. Jag nådde inte taket. Det var på håret – kanske tre centimeter kvar när jag stod på tå och sträckte ut mig i min fulla längd. Jag förundrades över takhöjden. Jag tänkte att om vi valt de högre sängbenen på IKEA så hade jag nått upp. Det hade uppstått en liten dyspyt när vi stod där kring hurvida vi skulle komma förvara saker i lådor därunder eller inte. Jag tyckte det var praktiskt. Hon tyckte det var fult. Hon tog hem segern. Hade det praktiska fått ta plats före det estetiska hade jag inte haft något problem där jag nu stod och höll upp armen mot taket som om den skulle börja växa av tanke kraft. Som den där gummimannen i Fantastic Four.
      Så började jag hoppa. Jag upptäckte att madrassen hade en rätt bra studs och tog i lite mer. Tänkte att min brorson hade diggat det här. Han, som inte får hoppa i sängen. Relativt snabbt var jag uppe i takhöjd och började dutta. Först missade jag helt men sen fick jag till en serie av tre perfekt placerade tryck och fläcken var borta. Jag stannade upp och såg på vad jag åstadkommit. Den nya färgen avslöjade att taket gulnat lite under åren. En ny fläck hade uppstått. En vit fläck – eller två efter som den första dutten hamnat någon centimeter bort. Jag förkastade en fåfäng idé som gick ut på att dutta hela taket med sänghopp. Jag tänkte att två vita fläckar ändå är bättre än en brun fläck. Dessutom kanske inte skillnaden var lika stor när färgen väl torkat. Jag tänkte att detta var en nystart. Jag tänkte att nu - nu jävlar.

Efter frukost slog jag upp en sida i ett block jag köpt någon gång men aldrig använt. Jag skrev med en blå bläckpenna; Hur jag skaffar pengar snabbt:
      Jag såg på orden rätt långe. Sen skrev jag;

1. Rånar en bank.

Jag flinade åt tanken. För det första gillade jag inte vapen. För det andra var jag alldeles för snäll – eller kanske feg. Det är en tolknings fråga. För det tredje skulle springa ut med en växelkassa och inte med den summa jag behövde. För visst är det så att de inte hanteras stora summor på banker nu förtiden? Jag frågade mig själv men jag hade inga svar. Jag kom att tänka på de många värdetransportrån som gjordes titt som tätt men såg inte alls mig själv i den rollen.
      Jag hämtade en kopp kaffe och satte mig igen.

2. Sol-och-vårar en rik änka.

För tidskrävande. Och äckligt. Och dessutom är jag otroligt dåligt på att ljuga.

3. Spelar på hästar.

Den är inte helt dum. Eller poker kanske. Jag kände till en del svartklubbar. En del pokerbord. Men det var inte den sortens summor. Och var det det var insatsen hög och motspelarna alldeles för bra. Jag skulle nog bara bygga på min skuld. Tur verkar inte vara min grej alls.
      Jag drack lite av kaffet. Jag tittade på det jag skrivit.

Hur jag skaffar pengar snabbt:

1. Rånar en bank.
2. Sol- och-vårar en änka.
3. Spelar på hästar.

Jag log åt min idioti. Ska jag lösa det här problemet krävs det nog mer av mig. Lite jävla fantasi. Jag ska ju vara en kreativ själ. Sägs det. Kom igen nu! Jag skrev:

4. Lånar av brorsan.

Jag kände föraktet blomma upp inuti mig. Han skulle kunna sitta på pengarna. Jag visste att han var tät men hade ingen egentlig koll på hans förmögenhet. Han sparade. Det sa han ofta. Sparade till deras framtid. Till en villa. Till sonen.
      Skulle han ställa upp? Kanske? Kunde jag sjunka så lågt? Kunde jag be honom ge bort sina drömmar. Femton år av sparande? Skulle jag kunna betala tillbaka?

Knappast. Det skulle ta många år. Många långa år av avbetalningar. Jag skrev:

5. Låna av banken.

Så dumt. Jag garvade till, rev ut lappen och kastade den mot papperskorgen. Jag missade fullständigt.
      Har ni några idéer?

___________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om snus, fläckar, tak, listor, lån, spel, rån, hot, maffia
Intressant.se