söndag 30 augusti 2009

Trettiosex dagar kvar - korsförhöret

     "Vad gör du då, nuförtiden?"
     "Vad menar du?"
     "Gör? Vad gör du? Vad jobbar du med? Ja, när du inte målar om förstås?"
     "Nä, men jag gör allt möjligt."
     "Kan du ge exempel?"
     "Jag skriver."
     "Vad skriver du?"
     "En blogg."
     "En blogg?"
     "Ja…"
     "Blir man rik på det?"
     "Det kan man bli."
     "Blir DU rik på det?"
      "Nej. Måste man alltid bli rik?"
     "Nej, men man måste gå runt, Manne. Går du runt?"
     "Jag går runt."
     "Hur mycket tjänar du?"
      "Ursäkta?"
     "Hur mycket tjänar du i månaden?"
     "Det varierar."
     "Tjänar du mer än min dotter?"
     "Det har hänt."
     "Hur mycket deklarerade du förra året?"
     "Ge dig nu."
     "Ursäkta?"
     "Ja, ge dig nu."
     "Ok, De andra grejerna då, sist vi talade hade du nån idé om en dokumentärfilm?"
     "Det sket sig."
     "Vadå – sket sig?"
     "Jag sket i det – jag gav upp om du så vill. Jag kände att insatsen var större än vad jag skulle få ut – om du förstår vad jag menar. Så jag sket helt i det bara. Själv då? Hur har du det?"
     "Nu handlar det inte om mig, Manne. Har ni det bra ihop?"
     "Ja."
     "Har ni pratat om att gifta er."
     "Öh… jag vet inte om… varför undrar du det?"
     "Jag är nyfiken bara. Jag vill att hon ska vara lycklig."
     "Hon är lycklig med mig."
     "Är du säker? Jag tycker hon verkar lite… jag vet inte."
     "Vad menar du?"
     "Nej, men… du vet."
     "Jag vet inte. Vi har det otroligt bra."
     "Jaså… ja, du har kanske rätt… det var bara. Äsch. Har ni snackat barn då?"
     "Du…"
     "Ja, nä ni får väl chocka mig när det är dags. Behöver du pengar?"
     "Nej…"
     "Manne, du behöver inte skämmas för att du har dålig ekonomi. Snart inser du att det inte är hållbart och du tar du dig i kragen och skaffar ett jobb. Ni kan väl flytta upp till Sandviken så kan hitta er en prisvärd villa och så kan du få en plats på kontoret. Det vore väl något?"
     "?"
     "Manne, Jag gillar dig. Det är inte det. Men det här med att skriva… Jag vill att min dotter ska få en framtid. Förstår du?"
     "Nej, kan du precisera. Snälla."
     "Du kanske borde sätta ner fötterna på jorden. Är man trettio år och inte lyckats komma någonvart med skrivandet ska man kanske – ge upp? Alla har inte skrivtalang. Så är det. Jag kan inte ens skriva ett SMS men se var jag befinner mig. Jag har en egen firma med anställda och jag försörjer min fru och…
     "Okej, nu håller du käften ett tag ditt, gubb-as, och lyssnar på något du säkert aldrig hört förut. Du är förlegad och mossig. Du förtrycker din fru och din dotter. Ditt prisvärda hus i Sandviken är det mest ocharmiga fyrkant jag satt min fot i och jag skulle inte flytta in i något liknande om jag så fick betalt. Tanken på att flytta till din stad och jobba i din firma får mig illamående. Det kommer aldrig att hända. Vet du en sak? Jag vill inte jobba. Jag anser inte att det är det som är meningen med livet. Att kämpa arslet av sig för att kunna köpa en prisvärd villa, ett kök åt sin fru, en bil som glänser. Har du inte förstått vilket jävla pris du fått betala? Du har ju, aldrig varit hemma ju. Du har ju missat hela hennes jävla liv. Är det eftersträvnadsvärt? Är det meningen med livet? NEJ! Meningen med livet är ju att jobba så lite som möjligt och leva så mycket som möjligt. Jag tänker gå runt. Precis så. Gå runt. Jag tänker bo här där det händer något mer än en årlig Jazzfestival och precis gå runt. Sen ska jag vara hemma med din dotter. Jag ska umgås med henne. Är det inte läbbigt för dig; Att umgås? Att vara ett istället för att vara en man med sin kvinna. Att inte gömma sig på jobbet? Du känner ju inte din dotter om du tror att hon vill bli nån jävla hemmafru. Hon har ett kall. Precis som jag. Och en talang. Precis som jag.
     "Du, nu tycker..."
     "Håll käften sa jag. Vet du? Jag dammsuger och städar hemma. Jag har rosa strumpor och stretchbyxor. Jag har faktiskt sugit av en man. Jo, det är sant. Och jag gick igång på det. Och det är inte min teve och hennes kastrull. Inte min dator och hennes strykjärn. Vi har det ihop. Allt ihop. Vi har fan en gemensam ekonomi. Jag lever just nu på din dotter och när vi får barn ska jag vara pappaledig jättelänge. GÅ INTE NÄR JAG PRATAR MED DIG. HUR MÅNGA MÅNADER TOG DU UT – DITT MANS-SVIN? JAG VILL ALDRIG BLI SOM DU. ALDRIG!!! KOLLA JAG HAR FEMININA GESTER. KOM TILLBAKA. HAR DU NÅGONSIN TALAT MED DIN FRU. JAG MENAR VERKLIGEN TALAT? HAR DU HÖRT VAD HON VILL? HAR DU TÄNKT TANKEN ATT ENS FRÅGA. VAD FAN GÅR DU FÖR? NU PRATAR VI JU ÄNTLIGEN PÅ RIKTIGT. SVÄRFAR. KOM TILLBAKA SÅ SKA JAG LÄRA DIG VAD KÄRLEK INNEBÄR. NÄR DU FATTAR KOMMER DU VARA SÅLD - DITT JÄVLA SVIN!"

_________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Intressant.se

1 kommentar:

  1. Så rätt, så rätt!
    Hoppas att du inte skriver imorgon att det bara var vad du VILLE säga, men inte sa - han förtjänade det och man får faktiskt säga till på skarpen till sina svärföräldrar, speciellt om de är dumma i huvudet (jag ska våga jag också, snart..).

    SvaraRadera