torsdag 6 augusti 2009

Sextio dagar kvar - Domen

Vaknade med huvudvärk. Kudden var lite blodig för jag struntade i att göra något åt ansiktet igår när jag kom hem. Jag la mig bara och somnade märkligt nog omedelbart. Jag som annars har så svårt att sova. Det är faktiskt konstigt. En sådan natt, som jag somnade ifrån igår, borde rimligtvis vara full av grubblerier. Av tankar om vad som ska hända nu. Vad jag ska säga till henne, flickvännen. Var jag ska få tag på pengarna. Hur fan jag ska fortsätta mitt patetiska liv. För om man klantar sig så uppenbart som jag gjorde – då är patetiskt ett mycket användbart ord.
Jag kan inte påstå att jag hade allt – men jag hade i alla fall det lilla och det lilla kan oftast vara nog. Nu är jag inte ens säker på det lilla. Det lilla är hotat.

Igår kväll fick jag alltså min dom: två månader - eller sextio dagar som han sa.

Annars...

Sen blev han tyst. Han spände ögonen i mig i några sekunder - kanske – eller precis så länge som det tog mig att förstå allvaret. Sen vände han sig om och gick. Jag fick en kompletterande örfil av en av gorillorna och blev lämnad ensam. I skiten. ”Annars…” sa han bara utan att förklara sig ytterligare. Det behövdes inga förklaringar. När en man som han säger så; Annars punkt punkt punkt, då fattar man fortsättningen. Det är som en filmklyscha. Men hade inte; Annars skär jag dig i små bitar och matar dig till fiskarna också varit det? Han är lite oldschool där. Att säga så; Annars” och sen tystna och ge onda ögat - det känns ju förlegat och fjantigt. Men han är inte fjantig. Han pratar i halva meningar. Döljer det uppenbara. Det blir egentligen bara läskigare då. När det är på riktigt. För det här är det.

Sextio dagar känns i efterhand väldigt generöst ju. Han kunde ha sagt tre dagar. Eller inga alls dagar. Bara så där impulsivt just skärt mig i små bitar. Oberäkneligt. Det finns ju självklart inget kontrakt på min skuld men hade det funnits det skulle man nog kunna läsa där någonstans i de finstilta partierna; Betala eller dö. Effektivare än kronofogden. Det visste jag när jag tog emot pengarna, de eventuella konsekvenserna. Men då var jag ju het, jag hade värsta dealen på gång. Vattentätt. Se det som en investering sa jag och han nickade. Som i draknästet fast med en riktig jävla drake.
Vad fan skulle jag ha att göra med de där lirarna?

Det var ingen bra deal. Det var en jävla skitdeal. Och nu har jag fått sextio dagar på mig att pröjsa annars ska det hända något. Om två dagar kommer min flickvän hem från en resa. Jag hoppas svullnaderna gått ner till dess. Hon vet inget.

_____________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar