tisdag 15 september 2009

Tjugo dagar kvar - Lördagsgodis del 2

On the road. Vi satt i bilen - Grannens bil - och det var han som körde. Jag tänkte att han kanske inte borde göra det - med åtminstone en öl och en drink under västen och någon slags kemisk substans under näsan. Men jag kom mig ändå aldrig för mig att påpeka detta. Han gav mig aldrig utrymmet för även då han var tyst fanns där en tjock hinna av outtalade ord runt honom. Jag hörde dom så tydligt och visste därför att vad jag än skulle välja att säga skulle det slås ner med verbalt våld och hot.
      När vi åkt tjugo minuter norrut var jag ändå tvungen att fråga vart vi var på väg. Och som svar kom följande harang.
      "Du vet - jag är inte den du tror. Du tror att jag är någon slags överklasskille med medfött flyt - att jag har köpt mig en licens med mitt goda efternamn eller nåt men det är fel - så jävla fel. Ett Von-namn är inte likställt med framgång. Trodde du det? Det gjorde du va? Att jag fick allt serverat på ett jävla silverfat bara för att min farsa hade pengar. Pappa betalar och allt det där. Nej. Man får det aldrig gratis. Den lösningen kommer med biverkningar, kompis och det är inga lustiga grejer. Tro mig. Pappa betalar - det är röda triangel all over. Tungt jävla skit. Pallar du inte att spela spelet, att stå pall för alla jävla regler och etiketter och dolda agendor och alla jävla internatskolor och universitetsutbildningar och; Pappa - jag vill inte bli advokat - men vad säger du barn har du blivit kommunist och mor hämta prygeln. Jag ville fan inte bli advokat, Manne. Jag pallade inte plugget. För svårt, för långt - men det fanns liksom inga alternativ i min förtryckta verklighet och brorsan gick det ju bra för och oj oj oj vad han gled fram på sin jävla räkmacka och jag satt där och kliade mig i huvudet under studiebelysningen med farsan och hans ridpiska bakom mig och så plötsligt en dag... plötsligt en dag behövde jag något för att orka med alla tråkiga lektioner om saker jag sket fullständigt i och det var då jag presenterades för det vita, fina, kicklande pulvret. Jag fungerade igen. Och jag tog mer och kämpade på och pappa blev nöjd och släppte tyglarna lite och jag kunde ta ändå mer och ännu mer och så jävla mycket att jag nästan flög iväg. Och så gjorde jag det. Flög. Åt helvete. Jag är en jävla knarkare, Manne. Jag är en koltorsk av god ätt som skiter rätt och slätt i etikett och farsan jävla prygelkäpp. Jag är också en jävla borgarbracka med samma skeva värderingar som min farsa och hans jävla patriarkatiska arvsanlag. Jag är otäck på alla plan och kanske är det så, nu när jag tänker efter - att jag visst fått min licens jst på grund av mitt namn för juridik - ha ha - det kan jag ingenting om. Vart vi är på väg undrar du? Vi ska göra en deal. Med en snubbe. Utbyte av varor. En jävla massa varor faktiskt - detta är en affär jag kommer minnas. Du behöver bara sitta kvar i bilen och hålla lite tufft i pistolen som ligger i handskfacket. Se lite galen och farlig ut. Se till att jag får en väska i utbyte av en väska och som tack för hjälpen får du lite slantar och jag låter dig vara. Vi kanske ses ute på gatan vad vet jag och om du vill kan jag spela lite spel ochvi kan leka goda grannar - sånt där är jag bra på. Hon får inget veta. Allt är frid och fröjd. Okdoki?"

Jag satt stel som en pinne och såg mot handskfacket. Han såg var jag tittade och lutade sig fram och öppnade luckan. Det låg en manual, en CD-skiva med blandad hitmusik, en CD- skiva med Erik Satie, ett paket kondomer av märket profil, tre parkeringsböter och några kvitton. Och just det; en pistol. Det låg fan en pistol där.        Grannen nickade mot mig och smällde igen facket. Sedan svängde han av vägen och styrde in mot en skogsväg. Klockan var 22.03. Jag kände på mig att jag inte skulle hinna hem till elva.


______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar