torsdag 20 augusti 2009

Fyrtiosex dagar kvar - Mamma

Mamma ringde i morse. Väckte. Påminde om att vi ju skulle ses i veckan och att veckan faktiskt snart var slut. Så jag bestämde träff med henne på ett konditori och sen la vi på.
    Jag öppnade upp sovrumsfönstret och kikade ut. Kisade mot solen. Tänkte att hösten och sommaren hade svårt att komma överens i år.

Mamma var redan på plats när jag anlände. Hon hade en kopp kaffe och en Napoleonbakelse framför sig. Fast att det var just en Napoleonbakelse visste jag först när jag gått fram till henne och sagt; "Jaså, tårta på en torsdag"
    "Det är ingen tårta", sa hon då som om det var något jag borde vetat om. "Det är en Napoleonbakelse"

När jag beställt en kaffe till mig själv och satt mig framför henne började hon omedelbart att prata.
    "Manuel", sa hon ömt. "Hur mår du?"
    "Bra, det är bra", sa jag och la till; "Hur mår du själv?"
    Hon ignorerade min fråga fullständigt. "Hur är det med din flickvän?"
    Jag påminde min mor om Hennes namn och förklarade sen att allt var bra där också.
    "Hon verkar vara en bra tjej."
    "Det är hon."
    "Slarva inte bort henne."
    Jag surnade till lite; "Men varför skulle jag göra det?"
    Ännu en gång lät hon bli att svara mig och frågade istället själv; "Hur har du det med jobb?"
    Jag tystnade. Tog en klunk av kaffet och såg ut genom fönstret. En kvinna med barnvagn hade problem att komma in i en port som låg några trappsteg upp. Jag tänkte precis resa mig för att gå ut och hjälpa henne när en förbipasserande man axlade ansvaret. Jag såg på Mamma igen. Jag kostade på mig ett leende.
    "Ah, du vet. Det är inte så lätt. Men det går framåt."
    "Du skulle skriva en roman har du sagt. Hur går det med det?"
    "Segt." Jag såg ner i bordet. Visst kunde hon vara lite jobbig, det kan väl alla morsor. Men hon ska fan ha credit för att hon alltid trott på mig och stått bakom mina val. Stuckit till mig pengar när det varit skralt. Hjälpt mig att leva som jag gjort. Aldrig, inte en enda gång sagt till mig att tänka om eller byta inriktning - göra något mer konkret, något med fast inkomst. Hon hade lyssnat till alla mina tokiga idéer. Gått i god till lån och hjälpt till med firmor jag startat och sen lagt ner.
    "Men du ska inte oroa dig, morsan. Det är saker på gång."
    Hon log på ett sätt som övertygade mig om att hon inte trodde mig men ändå stod bakom. Jag skulle kanske förstå denna naiva backning när jag själv fick barn. Man sägs ju göra allt för sin avkomma. Jag hämtade en påtår och vi började prata lite mer allmänt om livet. Hon frågade lite om Hennes Greklandresa och jag berättade vad jag visste. Tiden gick och när vi var på väg att bryta upp sa hon plötsligt efter en stunds tystnad; "Behöver du pengar?"
    Jag såg på henne en lång stund och begrundade vad hon sagt. Övervägde och sa sen; "Ja, åttahundrafemtiotusen hade hjälpt". Jag såg på henne, djupt in i ögonen, försökte se in i henne - se om det fanns där, det jag behövde. Men så skrattade hon till och sa; "Jag bjuder på kaffet".
    Jag log tillbaka och tackade.

På vägen hem gick jag in på Wirströms Järn och köpte vit takfärg, roller och skyddsplast. Jag är dock inte helt hundra på om jag orkar ta tag i det just precis nu.
_____________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar